Status Quo

Tidslinje

• 
  1943-10-25
  Roy Lynes föds
• 
  1946-03-27
  Andy Bown föds
• 
  1946-09-19
  John Coghlan föds
• 
  1948-01-21
  Pete Kircher föds
• 
  1948-10-12
  Rick Parfitt föds
• 
  1949-02-07
  Alan Lancaster föds
• 
  1949-05-29
  Francis Rossi föds
• 
  1953-05-09
  John 'Rhino' Edwards föds
• 
  1953-06-08
  Jeff Rich föds
• 
  1967-12-13
  Status Quo gör sin första spelning som "The Status Quo"
  Status Quo gör sin första spelning som "The Status Quo" när de värmer upp för Episode Six på puben Welcome Inn i Eltham, London.
• 
  1968-09-27
  Status Quo släpper sitt debutalbum "Picturesque Matchstickable Messages from the Status Quo" på skivbolaget Pye.
• 
  1969-09-26
  Status Quo släpper sitt 2:a studioalbum "Spare Parts" på skivbolaget Pye.
• 
  1970-08-28
  Status Quo släpper sitt 3:e studioalbum "Ma Kelly's Greasy Spoon" på skivbolaget Pye.
• 
  1971-11-05
  Status Quo släpper sitt 4:e studioalbum "Dog of Two Head" på skivbolaget Pye.
  Dog of Two Head var albumet där Status Quo påbörjade sin förvandling från psykedelisk poppgrupp till tung boogierockmaskin. Med en mer aggressiv gitarrljud och längre, jammigare arrangemang lämnade bandet det ljusa 60-talssoundet bakom sig. Låtar som "Umleitung" och "Railroad" visade vägen mot det driv som snart skulle definiera dem. Albumet markerade också konsolideringen av den klassiska "Frantic Four"-uppsättningen – Francis Rossi, Rick Parfitt, Alan Lancaster och John Coghlan – som skulle bli en av brittisk rocks mest hårdarbetande livekonstellationer.
• 
  1972-12-15
  Status Quo släpper sitt 5:e studioalbum "Piledriver" på skivbolaget Vertigo.
  Med Piledriver slog Status Quo igenom på allvar som boogierockband och levererade sitt första album på topplistan i Storbritannien. Skivan var rakare, tyngre och mer renodlad än föregångaren – riff och driv stod i centrum snarare än experimentlusta. "Paper Plane" blev en hitsingel och visade den enkla men effektiva formel som skulle bära bandet genom hela decenniet. Piledriver nådde femte plats på den brittiska albumlistan och inledde en svit av framgångsrika album som befäste Status Quo som en av Storbritanniens mest populära liveakter.
• 
  1973-09-28
  Status Quo släpper sitt 6:e studioalbum "Hello!" på skivbolaget Vertigo.
  Hello! blev Status Quos första album på förstaplatsen i Storbritannien och befäste deras position i den absoluta toppen av brittisk rock. Albumet fortsatte i boogierock-spåret från Piledriver men med ännu starkare låtskriveri och skärpa. "Caroline" blev en av bandets mest älskade och bestående hits, med ett gitarrriff som blev en del av deras livekonserter i decennier. Albumet rymde också "Forty-Five Hundred Times", en nästan tio minuter lång låt som blev en stående livefavorit och spelades regelbundet på bandets konserter i decennier. Hello! visade ett band i perfekt balans mellan kommersiell tillgänglighet och rå rockenergi.
• 
  1974-05-03
  Status Quo släpper sitt 7:e studioalbum "Quo" på skivbolaget Vertigo.
  Med Quo nådde Status Quo åter förstaplatsen på den brittiska albumlistan, men soundet hade också utvecklats sedan Hello! – råare, hårdare och med ett tydligt tyngre gitarrarbete. Alan Lancaster fick större utrymme, både som låtskrivare och sångare, vilket gav albumet en mer aggressiv kant. "Backwater" och "Just Take Me" blev livefavoriter och visade bandets förmåga att skriva enkla men effektiva rocklåtar med stark dynamik. Quo var ett band som inte bara höll fast vid sin formel, utan vågade skärpa den ytterligare.
• 
  1975-02-21
  Status Quo släpper sitt 8:e studioalbum "On the Level" på skivbolaget Vertigo.
  On the Level blev Status Quos tredje album i rad på den brittiska förstaplatsen och innehöll en av deras mest bestående hits, "Down Down" – bandets enda singel som nådde nummer ett i Storbritannien. Låten blev en stomme i livesetlistan i decennier framöver och visade boogierockformelns fulla kommersiella kraft. Albumets omslag, med bandmedlemmarna fotograferade i ett optiskt bedrägligt Ames-rum, blev lika ikoniskt som musiken. On the Level representerade Status Quo på höjden av sin kommersiella och kreativa styrka.
• 
  1976-03-20
  Status Quo släpper sitt 9:e studioalbum "Blue for You" på skivbolaget Vertigo.
  Med Blue for You fortsatte Status Quo sin obrutna svit av framgångar och nådde åter förstaplatsen i Storbritannien – deras fjärde album i rad på toppen. Skivan höll fast vid den tunga, riffdrivna boogierocken som blivit deras signum, med "Mystery Song" och "Rain" som starka exempel på formelns fortsatta styrka. Albumet spelades in under en period av intensivt arbete – bandet turnerade och spelade in nästan utan uppehåll – vilket gav musiken en omedelbar och oslipad energi. Blue for You blev också det sista studioalbumet innan det legendariska livealbumet Live! dokumenterade bandet på scenens absoluta höjdpunkt.
• 
  1976-03-28
  Status Quo-medlemmar arresteras på Wiens flygplats
  Francis Rossi, Rick Parfitt och Alan Lancaster från Status Quo arresterades och tillbringade natten i arresten efter ett bråk med polis på flygplatsen i Wien, i samband med att de skulle ombordstiga ett plan vid slutet av sin första österrikiska turné. Enligt Parfitt blev han ombedd att klä av sig vid säkerhetskontrollen, och när Lancaster strax därefter fick samma uppmaning tappade han fattningen helt. Rossi och Parfitt rusade då till för att hjälpa till, varpå polisen ingrep. Rättegången hölls i Wien några månader senare, där Lancaster dömdes till böter på 1 800 brittiska pund för att ha angripit en polis, medan Rossi och Parfitt vardera fick böta 900 pund för hindrande av polisarbete – totalt 3 600 pund. Bandets manager Colin Johnson meddelade att de tänkte överklaga domen och kallade delar av rättegången "farsartad", bland annat efter att britternas konsulat enligt honom inte kunnat hjälpa till eftersom rättegången hölls "för tidigt på morgonen".
• 
  1977-03-04
  Status Quo släpper livealbumet "Live!" på skivbolaget Vertigo.
  Live! fångade Status Quo på höjden av sin sceniska kraft och blev ett av decenniets mest hyllade livealbum. Inspelat under turnén för Blue for You dokumenterade skivan bandets råa, oslipade energi – långt ifrån studioinspelningarnas mer kontrollerade form. Utdragna versioner av "Forty-Five Hundred Times" och "Bye Bye Johnny" visade den klassiska "Frantic Four"-uppsättningens förmåga att förvandla sina låtar till långa, intensiva jam på scen. Albumet nådde tredje plats på den brittiska albumlistan och befäste Status Quo som en av sin tids mest kompromisslösa liveakter.
• 
  1977-11-11
  Status Quo släpper sitt 10:e studioalbum "Rockin' All Over The World" på skivbolaget Vertigo.
  Med Rockin' All Over the World tog Status Quo in en extern producent, Pip Williams, för första gången – ett stort skifte för ett band som dittills själva producerat sina skivor. Andy Bown, som tidigare bidragit mer sporadiskt, inledde här ett mer permanent samarbete på keyboard, även om han inte krediterades som fullvärdig medlem förrän 1982. Titelspåret, en cover av John Fogerty, blev en av bandets mest bestående hits och en stapelvara i deras livesetlista i decennier. Albumet brukar dock ofta betraktas som ett misslyckat försök att slå igenom på den amerikanska marknaden, trots ambitionerna med det nya, mer poleradet soundet.
• 
  1978-10-27
  Status Quo släpper sitt 11:e studioalbum "If You Can't Stand the Heat..." på skivbolaget Vertigo.
  If You Can't Stand the Heat fortsatte i samma spår som föregångaren, med Pip Williams kvar som producent och ett fortsatt mer poleradet sound. Albumet nådde ändå förstaplatsen i Storbritannien och visade att bandets formel fortfarande fungerade kommersiellt, även om kritiker menade att den kreativa energin börjat avta. "Again and Again" blev en av albumets starkare spår och spelades senare in på nytt av bandet decennier senare. Skivan markerade en stabil men något oinspirerad fas i Status Quos karriär – framgångsrik, men utan föregående albums skärpa.
• 
  1979-10-12
  Status Quo släpper sitt 12:e studioalbum "Whatever You Want" på skivbolaget Vertigo.
  Med Whatever You Want tog Status Quo tillbaka mer av kontrollen över sitt sound, även om Pip Williams fortfarande stod vid producentbordet. Titelspåret blev en av bandets mest ikoniska låtar, med ett massivt och omedelbart gitarrriff som blev en stapelvara i deras livesetlista för alltid. Albumet visade ett band som hittat en balans mellan det poleradet 70-talssound de utvecklat och den råare energi som präglat deras tidigare skivor. Whatever You Want blev ett av deras mest kommersiellt framgångsrika album och förblir en av deras mest bestående hits.
• 
  1980-10-17
  Status Quo släpper sitt 13:e studioalbum "Just Supposin'" på skivbolaget Vertigo.
  Just Supposin' spelades in samtidigt som Never Too Late, ur samma intensiva sessioner, men gavs ut som ett eget album med egen identitet. Skivan producerades av John Eden tillsammans med bandet självt, ett tecken på att Status Quo återigen tagit ett fastare grepp om sin egen process. "Lies" och "What You're Proposing" blev starka singlar, och det senare nådde topp tio i Storbritannien. Albumet nådde förstaplatsen på albumlistan, men markerade också en period då skillnaden mellan Status Quos skivor började kännas alltmer subtil snarare än dramatisk.
• 
  1981-03-13
  Status Quo släpper sitt 14:e studioalbum "Never Too Late" på skivbolaget Vertigo.
  Never Too Late blev John Coghlans sista album med Status Quo och därmed slutet på den klassiska "Frantic Four"-uppsättningen. Inspelat samtidigt som Just Supposin', med samma producentteam av John Eden och bandet självt, höll albumet en liknande polerad men stadig kvalitet. "Something 'bout You Baby I Like" – ursprungligen en cover – blev en av albumets starkare spår och en bestående livefavorit. Trots en respektabel framgång på listorna kändes en era gå mot sitt slut. Coghlans avgång markerade definitivt avslutet på det Status Quo som format 1970-talet.
• 
  1981-06-03
  John Coghlan spelar sin sista konsert med Status Quo
  John Coghlan gjorde sin sista konsert med Status Quo på Gaumont Theatre i Southampton, efter nästan två decennier som bandets trummis sedan han gick med 1963. Avhoppet kom efter en lång period av växande utanförskap – medan resten av bandet alltmer drogs in i ett tungt kokainmissbruk under sent 70-tal höll Coghlan sig till öl istället, vilket gjorde honom alltmer isolerad inom gruppen. Det slutgiltiga brottet kom strax efter konserten, under inspelningen av albumet 1+9+8+2 i Schweiz, då Coghlan enligt Francis Rossi och Rick Parfitts återberättelser plötsligt reste sig mitt i en tagning, sparkade omkull hela sitt trumset och lämnade studion för gott – för att samma dag flyga hem till sitt hus på Isle of Man. Han ersattes av Pete Kircher, som fick avsluta albumet. Coghlan skulle återvända till gruppen för en återföreningsturné med den klassiska "Frantic Four"-uppsättningen 2013–2014.
• 
  1982-04-16
  Status Quo släpper sitt 15:e studioalbum "1+9+8+2" på skivbolaget Vertigo.
  Med 1+9+8+2 presenterade Status Quo sin första studioskiva efter John Coghlans avgång, med Pete Kircher som ny trummis bakom kitet. Albumet markerade också det formella inträdet av Andy Bown som fullvärdig medlem, efter år av informellt samarbete. Singeln "Dear John" blev en av albumets största framgångar och visade att bandet fortfarande kunde leverera starkt kommersiellt material trots de stora förändringarna i uppsättningen. 1+9+8+2 representerade ett band i övergång – samma kärna, men med ett delvis nytt ljud och en delvis ny identitet.
• 
  1983-11-25
  Status Quo släpper sitt 16:e studioalbum "Back to Back" på skivbolaget Vertigo.
  Med Back to Back fortsatte Status Quo att navigera sin post-Coghlan-era, nu med en mer synthesizertung och tidstypisk 80-talsproduktion. Albumet nådde ändå förstaplatsen i Storbritannien, vilket visade att bandets fanbas förblev stabil trots de ljudmässiga förändringarna. "Marguerita Time" blev en av deras mest älskade hits från perioden, en mjukare och mer popig låt som skiljde sig markant från den tunga boogierocken som en gång definierat dem. Andy Bowns inflytande som fullvärdig medlem märktes tydligt i det mer keyboardcentrerade soundet. Albumet blev också det sista där Alan Lancaster medverkade.
• 
  1985-07-13
  Välgörenhetskonserten Live Aid går av stapeln
  Välgörenhetskonserten Live Aid går av stapeln. Syftet var att samla in pengar till svältkatastrofen i Etiopien och bakom evenemanget står Bob Geldof (Boomtown Rats) och Midge Ure (Ultravox). På Wembley Stadium i London uppträder artister som Status Quo, U2, Paul McCartney, David Bowie, Sting, Phil Collins och Queen. På JFK Stadium i Philadelphia uppträder bland annat Madonna, Led Zeppelin, The Beach Boys, Eric Clapton och Bob Dylan.
• 
  1986-04-11
  Status Quo återförenas efter ett års uppehåll
  Efter att ha avslutat sin "End of the Road"-turné 1984 och kortvarigt återförenats för att öppna Live Aid sommaren 1985, gjorde Status Quo sin första riktiga spelning med den nya, permanenta uppsättningen på Al Nasr Tennis Court i Dubai. Återstarten hade dock föregåtts av stark kontrovers – basisten Alan Lancaster, som bosatt sig i Australien, hölls ovetande om att Francis Rossi och Rick Parfitt i hemlighet redan börjat spela in ett nytt album med session-musikern John 'Rhino' Edwards på bas. När Lancaster fick reda på det väckte han talan i brittisk domstol för att stoppa bandet från att använda namnet Status Quo utan honom. Tvisten löstes genom en förlikning i januari 1986 – Rossi och Parfitt fick behålla rättigheterna till namnet, och Lancaster lämnade bandet permanent. Med förlikningen på plats kunde den nya uppsättningen, med Edwards och trummisen Jeff Rich vid sidan av Rossi, Parfitt och keyboardisten Andy Bown, gå ut på sin första spelning i Dubai och inleda en era som skulle hålla ihop oförändrad i femton år.
• 
  1986-08-29
  Status Quo släpper sitt 17:e studioalbum "In the Army Now" på skivbolaget Vertigo.
• 
  1988-06-13
  Status Quo släpper sitt 18:e studioalbum "Ain't Complaining" på skivbolaget Vertigo.
• 
  1989-11-17
  Status Quo släpper sitt 19:e studioalbum "Perfect Remedy" på skivbolaget Vertigo.
• 
  1991-09-21
  Status Quo sätter världsrekord med fyra konserter på en dag
  Den brittiska rockgruppen Status Quo slår ett världsrekord då de ger fyra arenakonserter på fyra olika arenor i Sheffield, Glasgow, Birmingham och London inom 12 timmar (11 h och 11 min).
• 
  1991-09-24
  Status Quo släpper sitt 20:e studioalbum "Rock 'til You Drop" på skivbolaget Vertigo.
• 
  1996-02-29
  Status Quo stämmer Radio 1
  Status Quo stämmer den brittiska radiokanalen Radio 1 på £250 000 för att de inte inkluderat bandets senaste album - Don't Stop - på kanalens spellista.
• 
  2013-03-06
  Status Quos klassiska uppsättning återförenas på scen för första gången sedan 1981
  Den klassiska uppsättningen av rockgruppen Status Quo (Francis Rossi, Rick Parfitt, Alan Lancaster och John Coghlan) står på scen tillsammans för första gången sedan 1981 på O2 Apollo i Manchester, England.
• 
  2016-12-24
  Rick Parfitt dör
• 
  2021-09-26
  Alan Lancaster dör