Black Sabbath

Tidslinje

• 
  1942-07-10
  Ronnie James Dio föds
• 
  1944-11-25
  Bev Bevan föds
• 
  1945-08-19
  Ian Gillan föds
• 
  1947-12-29
  Cozy Powell föds
• 
  1948-02-19
  Tony Iommi föds
• 
  1948-05-05
  Bill Ward föds
• 
  1948-12-03
  Ozzy Osbourne föds
• 
  1949-07-17
  Geezer Butler föds
• 
  1951-08-21
  Glenn Hughes föds
• 
  1951-08-25
  Rob Halford föds
• 
  1955-07-27
  Bobby Rondinelli föds
• 
  1958-02-22
  Dave Spitz föds
• 
  1958-05-12
  Eric Singer föds
• 
  1968-08-24
  Black Sabbath spelar för första gången under namnet The Polka Tulk Blues Band
  Black Sabbath gör sin första spelning på County Ballroom i Carlisle under namnet The Polka Tulk Blues Band.
• 
  1969-08-26
  Black Sabbath gör sin första spelning
  Efter att ha upptäckt att de förväxlades med ett annat brittiskt band kallat Earth, meddelade Ozzy Osbourne från scen vid Banklands Youth Club i Workington att gruppen från och med nu skulle heta Black Sabbath – namnet hämtat från den italienska skräckfilmen med samma titel. Bandet, som tidigare hetat The Polka Tulk Blues Band och sedan Earth, fick sitt definitiva namn bara månader innan de skrev kontrakt med Philips Records och spelade in sitt självbetitlade debutalbum. En minnesplatta avtäcktes senare på platsen för att högtidlighålla händelsen.
• 
  1970-02-13
  Black Sabbath släpper sitt debutalbum "Black Sabbath" på skivbolaget Vertigo, Warner Bros..
  Med sitt självbetitlade debutalbum uppfann Black Sabbath i praktiken heavy metal. Inspelat på bara två dagar i Birmingham fångade albumet ett band som kanaliserade industristadens dysterhet och tyngd till något helt nytt. Titelspårets öppningsriff – tre toner som sjunker nerför en förminskad kvint, historiens mest olösa intervall – satte tonen för allt som följde. Tony Iommis tunga gitarr, Geezer Butlers mörka baslinjer och Ozzy Osbournes hemsökta sång skapade en ljudvärld som ingen hade hört tidigare. Rockmusiken skulle aldrig bli densamma.
• 
  1970-09-18
  Black Sabbath släpper sitt 2:a studioalbum "Paranoid" på skivbolaget Vertigo, Warner Bros..
  Inspelat samma år som debuten blev Paranoid Black Sabbaths genombrott och ett av heavy metals mest grundläggande dokument. Titelspåret skrevs på några minuter för att fylla ut albumet – och blev bandets enda singel som nådde förstaplatsen i Storbritannien. "Iron Man" och "War Pigs" visade bandets förmåga att blanda apokalyptiska texter med monumentala riff. "Planet Caravan" erbjöd en drömlikt psykedelisk kontrast. Paranoid definierade heavy metal som genre och satte en standard som otaliga band sedan dess försökt matcha.
• 
  1971-02-05
  Black Sabbath påbörjar inspelningen av Master of Reality
  Black Sabbath inledde inspelningen av sitt tredje studioalbum, Master of Reality, på Island Studios i London. Gitarristen Tony Iommi hade redan som 17-åring förlorat fingertopparna på höger hands mellan- och ringfinger i en fabriksolycka, en skada som tvingade honom att spela med självtillverkade plastfingertoppar och ge ut spänningen i strängarna genom att stämma ner gitarren. På Master of Reality tog han detta steg ännu längre och stämde ner ytterligare, till tre halvtonsteg under standardstämning – ett val Geezer Butler följde på basen för att matcha ljudet. Den lägre, tyngre klangen blev ett avgörande steg i utvecklingen av hårdrock och hårdare genrer, och albumet räknas idag som en hörnsten för senare doom metal och stonerrock.
• 
  1971-07-21
  Black Sabbath släpper sitt 3:e studioalbum "Master of Reality" på skivbolaget Vertigo, Warner Bros..
  Med Master of Reality tog Black Sabbath sitt sound till nya extremer. Tony Iommi nedstämde sina gitarrer ytterligare, vilket skapade en ännu tyngre och mörkare ljudbild än tidigare. Albumet innehöll några av bandets mest inflytelserika låtar – "Children of the Grave" och "Into the Void" lade grunden för allt från doom metal till grunge. Men skivan rymde också överraskande mjuka stunder i "Solitude" och "Embryo". Master of Reality var kortare och mer komprimerat än föregångarna, men slog hårdare. Ett av heavy metalens absolut viktigaste album.
• 
  1972-09-25
  Black Sabbath släpper sitt 4:e studioalbum "Vol. 4" på skivbolaget Vertigo, Warner Bros..
  Med Vol. 4 började Black Sabbath röra sig bortom sin tidiga blueprintoch experimentera med nya sound. Inspelat i Los Angeles under kokaintunga omständigheter fick albumet en mer varierad och ibland överraskande mjuk karaktär. "Changes" var en renodlad pianoballad – långt från de tunga riffens värld – medan "Supernaut" levererade ett av bandets mest energiska och framåtdrivande spår. Albumet dedikerades med ett ironiskt leende till "the great COKE-Cola company". Vol. 4 var ett band som expanderade sina gränser, på gott och ont.
• 
  1973-12-01
  Black Sabbath släpper sitt 5:e studioalbum "Sabbath Bloody Sabbath" på skivbolaget World Wide Artists, Warner Bros..
  Sabbath Bloody Sabbath markerade en ny mognad i Black Sabbaths låtskriveri. Tony Iommi hade kämpat med en kreativ blockad innan titelspårets riff plötsligt uppenbarade sig – och det var ett av de starkaste han någonsin skrivit. Albumet var mer melodiskt och arrangerat än tidigare skivor, med inslag av synthesizers och stråkar som vidgade bandets ljudpalett utan att kompromissa med tyngden. Rick Wakeman från Yes gästade på keyboards. Sabbath visade att de kunde växa som musiker utan att förlora sin själ.
• 
  1975-07-28
  Black Sabbath släpper sitt 6:e studioalbum "Sabotage" på skivbolaget Nems, Warner Bros..
  Sabotage tillkom under en period då Black Sabbath var indragna i en utmattande juridisk tvist med sin tidigare manager – en frustration som genomsyrade hela albumet. Musiken var aggressiv och komplex, med oregelbundna taktarter och överlagrade gitarrspår som pressade bandets sound i nya riktningar. "Symptom of the Universe" föregick thrash metal med nästan ett decennium. Men albumet rymde också det orkestala "Supertzar" och det episka "The Writ", riktad direkt mot managern som stulit deras pengar. Sabotage var ett band som kanaliserade sin vrede till konst.
• 
  1976-09-25
  Black Sabbath släpper sitt 7:e studioalbum "Technical Ecstasy" på skivbolaget Vertigo, Warner Bros..
  Med Technical Ecstasy tog Black Sabbath ett kontroversiellt steg mot ett mer polerat och kommersiellt sound. Albumet innehöll synthesizers, jazzinfluenser och till och med en ballad framförd av trummisen Bill Ward – "It's Alright" – vilket chockade många trogna fans. Tony Iommis gitarr var fortfarande närvarande men fick dela utrymme med ett mer producentdrivet sound som kändes främmande för bandet. Ozzy Osbourne var alltmer omotiverad och lämnade bandet kort efter albumets release, om än tillfälligt. Technical Ecstasy är bandets mest polariserande skiva från Ozzy-eran.
• 
  1978-09-28
  Black Sabbath släpper sitt 8:e studioalbum "Never Say Die!" på skivbolaget Vertigo, Warner Bros..
  Never Say Die! blev Ozzy Osbournes sista studioalbum med Black Sabbath och avslutade en era på ett ganska odramatiskt sätt. Albumet spelades in under turbulenta förhållanden – bandet var splittrat, Ozzy opålitlig och den kreativa energin på lågnivå. Musiken rörde sig mot ett mer melodiskt och tidstypiskt sent 70-talsljud, med jazzinfluenser som inte alltid passade bandets styrkor. Titelspåret och "Johnny Blade" hade sina stunder, men helheten kändes som ett band som sprungit ifrån sig självt. Kort efter releasen sparkades Ozzy – och Ronnie James Dio väntade runt hörnet.
• 
  1980-04-17
  Ronnie James Dio gör sin första spelning med Black Sabbath
  I Aurich, Tyskland, gör Black Sabbath sin första spelning med Ronnie James Dio som sångare, efter att han ersatte Ozzy Osbourne. Denna spelning markerar starten på deras turné 'Heaven and Hell'.
• 
  1980-04-25
  Black Sabbath släpper sitt 9:e studioalbum "Heven and Hell" på skivbolaget Vertigo, Warner Bros..
  När Ronnie James Dio ersatte Ozzy Osbourne tvivlade många – men Heaven and Hell tystade kritikerna med råge. Dio förde med sig en mer episk och litterär sångstil som lyfte Tony Iommis riff till nya höjder. Titelspåret och "Neon Knights" visade omedelbart att detta var ett band som återfött sig självt snarare än ett som försökte ersätta något oersättligt. Albumet nådde förstaplatsen i Storbritannien och introducerade Black Sabbath för en helt ny generation fans. Heaven and Hell var inte ett nytt kapitel – det var en helt ny bok.
• 
  1981-11-04
  Black Sabbath släpper sitt 10:e studioalbum "Mob Rules" på skivbolaget Vertigo, Warner Bros..
  Med Mob Rules befäste Black Sabbath med Dio i fronten sin nyupptäckta kraft. Albumet var råare och mer direkt än föregångaren, med mindre av det episka och mer av det tunga. Titelspåret och "Turn Up the Night" levererade omedelbar hårdrock på högsta nivå, medan "The Sign of the Southern Cross" visade bandets förmåga att bygga långsamma, monumentala låtar av nästan religiös tyngd. Trummisen Vinny Appice, som ersatt Bill Ward, bidrog med ett energiskt och precist driv som passade det hårdare soundet väl. Kort efter releasen lämnade både Dio och Appice bandet simultant – och en era tog slut.
• 
  1983-08-07
  Black Sabbath släpper sitt 11:e studioalbum "Born Again" på skivbolaget Vertigo, Warner Bros..
  Born Again är Black Sabbaths mest bisarra och omdiskuterade album. Med Ian Gillan från Deep Purple som ny sångare skapade bandet en märklig och kaotisk skiva som varken var riktigt Sabbath eller riktigt Gillan. Produktionen, handhavd av Rons Nevison, resulterade i ett överdrivet och komprimerat ljud som många tyckte begravde Tony Iommis gitarr under ett kaotiskt brus. "Trashed" och titelspåret hade sina stunder, men helheten kändes splittrad. Turnén som följde blev mest känd för en gigantisk Stonehenge-scen som inspirerade den legendariska parodin i rockumentären This Is Spinal Tap.
• 
  1985-07-13
  Välgörenhetskonserten Live Aid går av stapeln
  Välgörenhetskonserten Live Aid går av stapeln. Syftet var att samla in pengar till svältkatastrofen i Etiopien och bakom evenemanget står Bob Geldof (Boomtown Rats) och Midge Ure (Ultravox). På Wembley Stadium i London uppträder artister som Status Quo, U2, Paul McCartney, David Bowie, Sting, Phil Collins och Queen. På JFK Stadium i Philadelphia uppträder bland annat Madonna, Led Zeppelin, The Beach Boys, Eric Clapton och Bob Dylan.
• 
  1986-01-28
  Black Sabbath släpper sitt 12:e studioalbum "Seventh Star" på skivbolaget Vertigo, Warner Bros..
  Seventh Star var egentligen tänkt som Tony Iommis första soloalbum, men skivbolaget insisterade på att ge ut det under namnet Black Sabbath – ett beslut som Iommi länge bittert beklagade. Med Glenn Hughes som sångare tog albumet en mer melodisk och AOR-influerad riktning, långt från bandets tunga rötter. Hughes kraftfulla röst var imponerande i sig, men passade inte alltid det Sabbath-fans förväntade sig. Turnén kollapsade när Hughes kämpade med personliga problem och ersattes mitt under resans gång. Seventh Star är ett intressant men vilset kapitel i en komplicerad historia.
• 
  1987-11-01
  Black Sabbath släpper sitt 13:e studioalbum "The Eternal Idol" på skivbolaget Vertigo, Warner Bros..
  The Eternal Idol tillkom under kaotiska omständigheter – bandet hade bytt sångare mitt under inspelningen när Ray Gillen lämnade och ersattes av Tony Martin, en relativt okänd brittisk sångare. Trots turbulensen levererade albumet ett mer sammanhållet sound än föregångaren, med Iommis riff i centrum och en mörkare atmosfär som påminde om bandets storhetstid. "The Shining" och titelspåret visade att Sabbath fortfarande hade kreativ kraft kvar. Tony Martin visade sig vara ett stabilt och hängivet val som skulle stanna i bandet längre än någon anat.
• 
  1989-04-01
  Black Sabbath släpper sitt 14:e studioalbum "Headless Cross" på skivbolaget I.R.S..
  Headless Cross är Tony Martin-erans starkaste album och en av Black Sabbaths mest underskattade skivor. Albumet omfamnade en mörk och gotisk atmosfär med Iommis tunga riff i perfekt samspel med Martins melodiska och kraftfulla sång. Titelspåret och "Devil and Daughter" hörde till det bästa bandet producerat på år. Cozy Powell, en av brittisk rocks mest erfarna trummisar, bidrog med ett stadigt och imponerande driv. Headless Cross visade att Black Sabbath utan Ozzy eller Dio fortfarande kunde skapa musik med äkta tyngd och mörker.
• 
  1990-08-20
  Black Sabbath släpper sitt 15:e studioalbum "Tyr" på skivbolaget I.R.S..
  Tyr tog Black Sabbath i en oväntat episk och mytologisk riktning, inspirerad av nordisk och keltisk mytologi. Albumet var mer melodiskt och progressivt än föregångaren, med låtar som byggde långsamma och stämningsfulla landskap snarare än tunga riff. "Anno Mundi" och "The Law Maker" visade ett band som vågade tänka stort och tematiskt. Cozy Powell var återigen en stark närvaro bakom trummorna. Tyr är ett ambitiöst och annorlunda album som ofta förbises i bandets diskografi, men som belönar den tålmodige lyssnaren med en unik och stämningsfull upplevelse.
• 
  1992-06-22
  Black Sabbath släpper sitt 16:e studioalbum "Dehumanizer" på skivbolaget I.R.S..
  Dio och Vinny Appice återvände och resultatet blev ett av Black Sabbaths tyngsta och mörkaste album. Dehumanizer var en medveten återgång till rötterna – bort från Tony Martin-erans gotiska melodier och tillbaka till det massiva och obarmhärtiga. "Computer God" och "TV Crimes" visade ett band som återfunnit sin aggressivitet. Men samarbetet var ansträngt – när bandet erbjöds att öppna för Ozzy Osbourne vid hans avskedskonserter vägrade Dio uppträda och lämnade återigen. Appice stannade och fullföljde konserterna med Ozzy själv bakom mikrofonen – ett av rockhistoriens mer surrealistiska ögonblick.
• 
  1994-01-31
  Black Sabbath släpper sitt 17:e studioalbum "Cross Purposes" på skivbolaget I.R.S..
  Tony Martin återvände och Cross Purposes blev ett energiskt och rakt album som påminde om styrkan hos Headless Cross. Bandet hade tagit intryck av den tidiga 90-talets tyngre och mer aggressiva rockscen utan att kompromissa med sitt eget sound. "The Hand That Rocks the Cradle" och "Evil Eye" levererade tunga och välskrivna rocklåtar med Martin i storform. Gero Anast Bobby Rondinelli satt bakom trummorna och bidrog med ett kompetent och solitt driv. Cross Purposes är ett undanskymt men hederligt album från en era av Black Sabbaths historia som sällan får det erkännande den förtjänar.
• 
  1995-06-08
  Black Sabbath släpper sitt 18:e studioalbum "Forbidden" på skivbolaget I.R.S..
  Forbidden blev Tony Martin-erans sista album och tyvärr ett av Black Sabbaths svagaste. Produktionen handhavdes av Ernie C från Body Count, ett val som kändes malplacerat och som gav albumet ett tidstypiskt 90-talsljud som inte passade bandets styrkor. Försöken att anpassa sig till den tidens grunge- och alternativrockscen kändes påtvingade och oinspirerade. Inte ens Tony Martins starka röst kunde rädda materialet från att kännas tunt. Forbidden avslutade en lång och ojämn era – men om inte annat lade det vägen fri för det som fans verkligen ville ha: Ozzy Osbourne tillbaka där han hörde hemma.
• 
  1998-04-05
  Cozy Powell dör
  omkommer i en bilolycka
• 
  1998-10-30
  Black Sabbath återförenas för spelning i Late Show with David Letterman
  Black Sabbath gjorde sin första TV-spelning på 22 år när originaluppsättningen – Ozzy Osbourne, Tony Iommi, Geezer Butler och Bill Ward – framförde klassikern "Paranoid" i Late Show with David Letterman. Framträdandet var en del av en promotionturné för livealbumet Reunion, inspelat under två fullsatta hemmaspelningar i Birmingham strax innan jul 1997 – konserter där trummisen Vinny Appice stod redo i kulisserna ifall Wards hjärtproblem skulle hindra honom från att spela. Reunion gav senare bandet deras första Grammy-pris, för en livversion av "Iron Man".
• 
  2010-05-16
  Ronnie James Dio dör
• 
  2013-06-10
  Black Sabbath släpper sitt 19:e studioalbum "13" på skivbolaget Vertigo, Universal.
  Efter mer än tre decennier återförenades den klassiska Black Sabbath-kvartetten – med ett viktigt undantag: Bill Ward vägrade medverka på grund av en kontraktstvist och ersattes av Brad Wilk från Rage Against the Machine. Producenten Rick Rubin strippade bandet på allt onödigt och återförde dem till deras mörkaste och tyngsta rötter. "God Is Dead?" och "End of the Beginning" visade att Iommi, trots en cancerdiagnos under inspelningen, fortfarande kunde skriva riff av monumentala proportioner. 13 blev bandets första album på förstaplatsen i både Storbritannien och USA – ett triumferande och vemodigt farväl.
• 
  2017-02-04
  Black Sabbath avslutar sin avskedsturné
  Black Sabbath avslutade sin officiella avskedsturné The End med en konsert på Genting Arena i bandets hemstad Birmingham, England. Spelningen sågs länge som bandets sista och genomfördes med Ozzy Osbourne, Tony Iommi och Geezer Butler, men utan trummisen Bill Ward. Konserten markerade slutpunkten för Black Sabbaths turnerande karriär, även om bandet senare återförenades för en enstaka välgörenhetskonsert i Birmingham 2025.
• 
  2025-07-05
  Black Sabbath spelar sin sista konsert med Ozzy Osbourne
  Black Sabbath genomför konserten 'Back to the beginning' på Villa Park i Birmingham. Bandets originalmedlemmar spelar tillsammans för första gången sedan 2005, och Ozzy Osbourne framför sitt sista framträdande då han går bort 17 dagar senare.
• 
  2025-07-22
  Ozzy Osbourne dör